Bilden på omslaget blev något suddig, förlåt!
Betyg: 3+/5
Den här boken skiljer sig på ett tydligt sätt från andra böcker jag brukar läsa, huvudpersonen är en kille vid namn Daggi. Hans bakgrund är inte fläckfri och boken börjar när han kommer till en ny fosterfamilj som är fyllda av kärlek och viljan att få honom att känna sig välkommen. Där finns mamma, pappa och Gustav, som verkligen är överlycklig över att få en storebror.
Med sin splitternya DV-kamera börjar han filma det som händer runt omkring honom, sista terminen i skolan. Han möter Gloria, sin yatzyspelande lillebror, tjejligan i skolan och alla andra i sin omgivning. Han kommer på både mamma och pappa med att smygröka och ingen av dem vill att den andra ska få veta det. Där finns katten, Rambo och där finns minnen som långsamt dödar honom inifrån.
Jag tyckte om den här boken, för den var annorlunda fast den egentligen handlade om det alla andra böcker handlar om. Dels att allting var ur en killes vinkel på saker och det gjorde att den blev extra intressant. Men också på det sättet att trots att vänskap, kärlek och förtroende spelade stor roll fanns det en annan mening, något som jag faktiskt inte riktigt kan sätta fingret på i nuläget. Återkommer om jag kommer på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar