ettårssugileum

Det här kommer låta så jävla sjukt att det inte är sant.
Idag, tolfte januari, är det exakt ett år sen jag hade ett riktigt samtal (som inte var ett gräl) med en av de människor som fortfarande betyder mycket, men som då var en av mina allra bästa vänner. Jag vet fortfarande inte varför vi inte är sams och i början så försökte jag verkligen få reda på det. Hon slutade prata med mig och jag har faktiskt gjort allt, även om hon inte tycker det. Nu (och de senaste 9 månaderna) har hon dessutom varit sams med de andra som hon slutade prata med, men inte med mig. Därför har det senaste året varit grymt jobbigt, i alla fall vissa stunder men jag har insett att det aldrig kommer att bli som förut.
Men jag saknar henne & just det är väl inte så jävla konstigt.

Jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle hålla på ett år, jag tror inte att någon trodde det. Men grattis, du har just bevisat att du har lyckats och ingen kommer någonsin att tvivla på att du är envis igen.