Just nu saknar jag bara allting fett mycket. Gråter när jag kollar på bilderna och kommer ihåg allting vi har gjort och lägger till miljontals (nästan) nya människor på msn. Känslan går inte att beskriva, det hade inte gått att börja 2007 bättre och med fler nya vänner. Fler garv hade fan varit omöjligt och dessutom har jag lärt mig någonting! Det värsta är nu, efteråt när man bara sitter och saknar alla. Bestämde med Sofia att vi skulle göra något idag men tror faktiskt att jag bara vill vara hemma, ta det lungt och kolla på tv och sitta vid datorn, bara vara för mig själv.

Det går inte att förklara, man måste ha upplevt allt det här för att förstå hur underbart det var! Jag älskar älskar älskar att jag blev scout och att jag åkte på den här kursen, annars hade jag aldrig lärt känna alla de här människorna och det hade sugigt grymt mycket! JAG ÄLSKAR ER, allihopa! Vi MÅSTE verkligen fixa återträffar, längtar redan efter er och vi skiljdes åt igårkväll. Vid spottkoppen stod vi och skrek vårt patrullrop och sedan hade vi kramring, någon som var där och såg oss? Ett gäng på drygt femti i blå scoutskjortor som stod i ring med massa packning i mitten.

Tisdagens jag är stolt över: att jag har relativt lätt för att gå upp på morgnarna

Onsdagens jag är stolt över: att jag är bra på att bädda sängar!

Torsdagens jag är stolt över: att jag alltid har nära till skratt!

Fredagens jag är stolt över: alla våra bra rim till maten!

Lördagens jag är stolt över: att jag har lärt känna så himla mycket människor på bara fem dagar!

Dagens jag är stolt över: att jag kan erkänna för mig själv hur mycket jag saknar alla.